Ja, precis som Patsy Stone så har jag haft "My head stuck in the Erica Jongs" som hon uttryckte det i ett avsnitt av Absolutely Fabulous. Det är hennes klassiker "Rädd att Flyga""Fear of Flying" (jag ville egentligen läsa den på originalspråk, men den engelska versionen var utlånat på biblioteket) och den är faktiskt riktigt bra. And true to form, så ska jag här publicera mina favvocitat från den:

"Med några få anmärkningsvärda undantag var det här de mest omtänksamma människorna jag någonsin haft omkring mig. Fruarna bjöd på välkomstkaffe när man flyttade in. Barnen var nervpåfrestande artiga och vänliga. Männen kom galant sättande för att hjälpa till med att gräva fram bilen ur en snödriva eller bära tunga lådor uppför trapporna. Det gjorde det ännu mer häpnadsväckande när de förklarade för en att asiatiskt liv inte var mycket värt, att USA borde bomba Viet Cong åt helvete och slutligen, att soldaterna var där för att göra ett jobb inte för att ha politiska åsikter"

"Bigami är att ha en man för mycket. Monogami är samma sak."

"Är det inte höjden av hyckleri att gå uppför trappan med en man som man inte vill knulla medan man lämnar den man vill knulla ensam kvar och sedan, mycket upphetsat, knulla den man inte vill knulla medan man låtsas att han är den man ville ha? Det är sådant som kallas trohet. Det är sådant som kallas monogami. Det är sådant som kallas civilisationen och dess offer".

"Jag kan komma i tillstånd när jag inte lägger märke till någonting i ett landskap utom dess manliga invånare och bila kroppsdelar (hjärta, mage, bröst, fitta) de får att pulsera hos mig".

"Hans sätt att kapa toppen av sitt ägg kunde vara ledmotivet i en filmberättelse av Andy Warhol. Ägg, skulle den heta. En manshand som amputerade bort yttersta toppen av ett ägghuvud. Ultrarapid i sex timmar."

"Bennet sa knappt ett ord till mig. Tystnad är det trubbigaste av alla trubbiga vapen. Man blir totalt nedtryckt och drivs djupare och djupare in i sin egen skuld. Rösterna inom en anklagar mycket hårdare än vad röster utifrån någonsin skulle kunna göra".

"Den här gången tycktes inga av mina gamla tricks fungera. Jag försökte skjuta honom ifrån mig genom att använda kodord som "trohet" och "äktenskapsbrott" genom att intala mig själv att han skulle störa mig i mitt arbetet och att jag skulle vara för lycklig för att skriva om jag låg med honom."

"Jag kunde lika gärna slå mig ihop med en religiös fanatiker, ett scientologfreak eller en doktrinär marxist. Vilket system som helst blev till en tvångströja om man envisades med att tillämpa det så till den milda grad rigoröst och humorlöst".

"Men du är en puritan, sa han, och av den värsta sorten. Du gör allt du vill göra, men du har så dåligt samvete att du inte kan njuta av det. Och då kan man ju fråga sig vad det är för vits med det hela?"

"Det var ungefär som att dricka sig full under en flygtur för att dämpa sin flygrädsla. Man tror visserligen fortfarande att man ska dö såsnart motorerna låter annorlunda, men man bryr sig inte om det längre. Man börjar till och med kanske nästan tycka det inte vore så dumt. Man känner sig glida genom dunmjuka moln in i en blå ocean full av barndomens vackraste minnen."

"Felet med mig var att jag alltid ville vara värst. Jag skulle älska hetast, hungra hårdast och lida djupast. Det största offret, den största dåren".

"Jag såg på Marty. Han såg inte alls illa ut. Jag tänkte på alla de gånger jag hade längtat efter främmande män, främmande plaster, jättestora främmande kukar. Men jag kände mig bara likgiltig. Jag visste att jag inte skulle komma närmare den sanning jag sökte bara för att jag knullade med Marty".

"Därför att du reducerar allting till en så likgiltig nivå att allting blir meningslöst. Det är inte existentialism, det är okänslighet. Det slutar bara med allting blir meningslöst. Då sitter du där till slut med motsatsen till vad du ville ha. Du ville ha intensitet och får total okänslighet. Tala om att bedra sig själv!"

"Mannen under sängen kan aldrig bli mannen i sängen. De utplånar med nödvändighet varandra. Så fort mannen under sängen kommer fram är han inte längre samma man som man åtrådde (Ang. det knapplösa knullet)"

"Hon är född med för mycket adrenalin brukade min mor säga. Och det var sant, för när jag inte var djupt deprimerad var jag full av energi, skrattlust och galet skämtlynne".

"Jag hade med mig tio exemplar av min diktsamling. En del av dem var till min litterära agent i London. De andra hade jag bara plockat med för att jag känt mig osäker, som ett slags identitetskort att visa upp för människor jag mötte. Det var meningen att de skulle bevisa att jag inte var vilken tjej som helst. De skulle bevisa att jag var speciell. De skulle visa att jag borde behandlas med aktning. Jag klängde mig ömkligt fast vid min status av att vara något speciellt eftersom jag annars vara skulle vara en ensam hona på viltjakt som alla andra".

"Det du önskar dig är motsägelsefullt. Du vill ha både frihet och närhet. Det är mycket få människor som lyckas med det".

"Jag visste att jag inte skulle offra hela min tillvaro för en stor förödande passions skull. Någonting inom mig ville, och någonting inom mig föraktade Isadora för att hon inte var den sortens kvinna som gav sig hän helt åt kärleken. Men det var ingen idé att låtsas. jag var bara inte sådan. Jag kände inte särskilt starkt för självutplåning. Jag skulle väl aldrig bli någon romantisk hjältinna, men jag skulle överleva".

"Mitt knapplösa knull? Min främling på tåget? Här hade jag serverats mina egna dagdrömmar på fat! Den heta längtan som hade naglat fast mig vid vibrerande tågsäten i tre års tid medan jag bodde i Heidelberg! Och så hade jag blivit äcklad istället för upptänd!"