Åhh. Queertopiafestivalen 2011 var så himla-himla-himla fint! Min föreställning gick bra, bättre än premiären och jag är himla nöjd med att ha lagt till Amy Winehouse's "Tears dry on their own" som sångnummer. Jag kände mig bekvämare än på premiären och kunde ta ut de emotionella svängarna mer. Detta ledde däremot till en smärre emotionell kollaps efter föreställningen, där jag klunkade i mig vodka som om det inte fanns någon morgondag, men inför framtida föreställningarna är jag förberedd på detta och ska rida på känslorna istället för att låta dem ha makten över mig. Det är viktigt att komma ihåg när en sysslar med method acting...
Här är två bilder från föreställningen:
Turnén fortsätter nu 8-9:e september på Inkonst i Malmö och 14:e september på Bangatan i Lund. Senare i höst/vinter finns planer på Stockholm, Helsingfors, London, Manchester, Berlin, Leipzig, Amsterdam, Manchester, Växjö och Göteborg, samt förhoppningsvis San Francisco. Vi får se exakt vilka av de här föreställningarna vill spikade i framtiden =)!
I övrigt såg jag många fantastiska akter på Queertopia. För mig var de två största highlightarna, Lissi Dancefloor Disaster och TIR Performance.
Lissi Dancefloor Disaster, som jag äntligen fått se live och de var precis lika fantastiska som jag hade tänkt mig. VILKEN ENERGI PÅ SCEN!
TIR Performance gör precis den typen av scenkonst som väcker mig och som jag kan relatera till, inspireras av och känner mig upprymd av. Det är massvis med ångest, men catharcis i ångesten och av catharcis blir jag lugn, blir jag upprymd, känner jag mening - och när catharcis kopplas till revolutionär politiskt praktik då finns det inget stopp för hur bra jag tycker det är. För mig är catharcism ett essentiellt revolutionärt verktyg. När föreställningen var slut ville jag bara se om den direkt.
Sen gillar jag den här texten från deras blogg väldigt mycket:
"3. TVÅSAMHET/ VÅLDTÄKT
Genom ofrivillig forskning har TIR förstått att det finns män som knullar med en när man sover och stoppar tuggumi i ens fitta.
Tydligen finns det också män som tycker att det är helt ok att dumpa en efter att man har blivit våldtagen.
Det finns också terapeuter som, om man har blivit våldtagen två gånger tycker att det är på sin plats att ifrågasätta en genom att säga: "Du vet väl att en gång är ingen gång, men två gånger..."
Sen finns det kurser i filmskådespeleri där man som student får titta på våldtäktsscener och diskutera kameravinklar och ljussättning.
Den liberala retoriken har skapat följande motsatspar: offer / fritt handlande subjekt (detta är såklart för att suga ut människor och tjäna pengar på deras piskade våldtagna arslen)"
För de av er som missade dem på Queertopia, men som är i Sthlm, så kör de sin föreställning följande datum:
26/8 18.30 Kulturhuset, Hörsalen i Stockholm
27/8 13.00 Workshop, Kulturhuset, Ekoteket, Stockholm
För mig var det förstås också himla fint att kunna vara på Queertopia utan att ha arrangörsansvar som förra året, då jag jobbade dygnet runt. Istället uppträde jag på torsdagkvällen och sedan kunde jag vara ledig resten av festivalen och bara njuta av att vara där. Mjau!
Avslutningsvis så deltog jag också i Ligga med P3's "Knullkollen" där jag berättade om att enligt mig är den bästa knullstämningen att ingen känner en press på sig att de måste ligga för att vara häftiga eller måste hålla på sig för att det anses vara dåligt att vara slampig, samt berättar att gruvhål översätts till glory hole på Engelska.
Lyssna på inslaget här.